Första delen av De fyra systrarna - En Star Stable saga
Kategori: De fyra systrarna - Fanfic
Hej alla!
Jag har ju lovat att lägga ut resten av min fanficion och jag känner mig jätte elak nu när jag inte gjort det än fast det är typ en månad sen ni fick smakprovet. Så förlåt börjar jag med att säga!
Jag hoppas att ni kommer uppskatta det, men jag vill bara säga en sak nu i förväg;
Följande berättelse är baserad på mina egna fantasier och mina egna rollspel som jag spelat tillsammans med nämnda vänner i spelet. Vissa karaktärer är tagna från spelet Starstable online. Det är Absolut förbjudet att kopiera eller stjäla följande inlägg! Visa respekt för mina historier och läs med ett öppet sinne. Om du inte gillar fanfiction eller liknande historier, läs inte. För det kommer inte bli kul för varken dig eller för mig att läsa hatkomentarer. Inget hat, okej? Tack, ha det bra!
De fyra systrarna - En Star Stable saga, del 1
Jag ligger ner i gräset.
Solen skiner och jag känner hur värmen sprids genom min kropp och hur lugnet ligger över mig som en tjock filt. Lisa ligger knappt en meter ifrån mig och pratar. Jag hör inte vad hon säger, men vad spelar det för roll? Sommaren är här!
Jag har lust att sjunga och dansa av lycka! Ingen skola, inga läxor, ingen skolbuss att hinna med på morgonen och ingen stress med ridningen efter skolan.
Solen värmer och träden susar tyst. Känslan av frihet är total. Jag känner hur jag blir allt mer sömnig. Lisas skratt väcker mig ur mina drömmar.
"Elsa, upp och hoppa, din latmask! Nu ska vi ut och rida!"
Lisa står på knä brevid mig i gräset och ler. Hennes svarta hår glänser på hennes axlar. Långsamt drar jag fingrarna genom mitt egna röda hår. Det är både längre mer välkammat än Lisas, ändå har hon det vackraste hår jag sätt.
Lisa reser sig upp och för fingrarna till munnen. Hon busvisslar.
Darkdancer lyfter sitt mörkbruna huvud och gnäggar till svar. Lisa visslar igen och genast börjar Dancer galoppera vilt och snabbt mot oss. Ember följer efter i en betydligt mycket lugnare och stadigare galopp. Han är bra mycket lugnare än Lisas häst, och det är jag glad för. Jag känner lyckan av att Ember finns.
Ember, han är min. Nästan. Än äger jag honom inte, men snart.
Så fort jag och mormor får ihop tillräckligt med pengar. Så har hon sagt, och jag kan inte vara lyckligare.
Tänk, det kunde blivit helt annorlunda. Det kunde lika gärna vara så att jag låg ner och saknade honom så otroligt mycket. Men nu är jag här och jag är lycklig.
Dancer stannar framför Lisa och slänger med huvudet. Lisa skrattar och griper tag i hennes långa man. Jag sitter tyst och stilla i gräset medan Lisa drar sig upp på Dancers rygg.
”Kom så rider vi!”
”Men, du har ju varken sadel eller träns.” mumlar jag.
”Äsh! Vad spelar det för roll? Jag har inte ramlat av från Dancer på typ ett halvår.”
”Vad får dig att tro att du inte kommer ramla av nu? Vi har inte änns hjälmar!” säger jag och reser mig upp. Jag är arg. Jag måste alltid vara den förståndiga. Den som bryr sig. Den som tar hand om det svåra. Lisa och jag är nästan lika gamla. Det skiljer bara ett par månader ifrån oss. Ändå känner jag mig så gammal så fort jag är med henne. Hon är så vild, så fri. Helt otroligt att hon fortfarande lever, så som hon flänger runt.
”Ju farligare, desto bättre!” Brukar hon säga. Jag är mer försiktig. Mer rädd. Lisa är bara vild. Helt vild. Hon ska alltid pressa gränserna. Då säger jag till henne och hindrar henne. Men istället för att tacka mig, klagar hon på att jag har förstört allt det roliga.
”Nej.” säger jag bestämt. ”Nej, jag kommer inte rida idag.”
”Men kom igen! Va inte så tråkig!” Lisa gör rösten len och lägger huvudet på sned. Det brukar i vanliga fall få mig att gå med på det upptåg Lisa håller på med. Men inte idag.
”Nej, Lisa. Det är för farligt. Vi kan ramla av och skada oss, och jag vill inte det.” Lisa tittar på mig, sedan öppnar hon munnen men stänger den igen.
”Jag rider gärna, men inte utan hjälm. Tänk på vad Emilia skulle tycka.”
Lisa suckar och glider av hästryggen.
”Ja, ja. Kom så går vi och hämtar våra hjälmar.” säger Lisa och suckar uppgivet.
”Bra.”
Vi börjar gå bort mot stallet. Solen skiner och jag vill vara glad, men det går inte längre.
Det är märkligt. Jag är lycklig. Allt är bra just nu. Ändå är min barndom helt trasig.
Lisa hon är min bästa vän och kusin. Emilia, det är Lisas stora syster. Vi har alltid varit tajta och sedan olyckan är vi nästan oskiljaktiga. Det är hemskt att säga det, men det är tack vare sorgen som gjorde att vi blev så bra vänner.
Lisa och Emilia är inte systrar egentligen, de är halv systrar, och det kan man förstå. För Lisa har svart, tjockt hår och mörkgröna ögon. Emilia har blont, halv vågigt hår och blå ögon. De har samma mamma, men olika pappor. Malin, deras mamma gifte sig först med Felix och byte då namn från Wintercamp till Goldstar. Tillsammans fick de Emilia. Men bara några månader efter att Emilia födds dog Felix i ett hjärtfel. Malin gifte om sig när Emilia var ett och ett halvt år gammal.
Då fick hon Lisa med Tomas, som hon sedan gifte sig med. Tomas blev som en pappa för både Emilia och Lisa. Emilia minns inte sin riktiga pappa, men hon har kvar hans efternamn. Malin bytte till Evningforest när hon gifte sig med Tomas. Det är därför Lisa heter Lisa Evningforest och Emilias efternamn är Goldstar.
De är mina kusiner och mina bästa vänner. Fast, jag tycker nog lite mer om Lisa. Emilia beter sig mer som en storasyster än som bästa vän med mig, men jag älskar henne ändå. De är så olika, inte bara på utseendet utan på in sidan. Lisa kan vara helt galen. Hon gör allt det farliga som ingen vanlig människa skulle kunna våga.
Emilia där emot, är den perfekta tjejen. Alla killars dröm, alla tjejers fiende. Duktig i skolan, blont hår som räcker till midjan, blå ögon. Och så otroligt duktig på att rida. Hon kan få sin vackra häst att dansa på dressyrbanorna.
Ändå fick de inte den barndom de förtjänar. Inget blev som det borde vara.
Tack för att ni läste! Hoppas ni tyckte om det. Om tillräckligt många läser det kommer jag lägga ut nästa del snart! Ha det så bra tills vi ses! /Elsa
